Sparat under: Kina
Jag tror att en av den kinesiska revolutionens funktioner – kanske den allra viktigaste – idag är att introducera denna spricka (”det finns andra”) i vår universalistiska förståelse av människan och historien. Det är inte värt besväret att resa till Kina om man framhärdar i att blunda för denna spricka. Uppenbarligen finns det de som hittar en lösning: de försöker fylla avgrunden genom att skriva om Kina för ”vårt folk” (vilket må ha någon revolutionär eller revisionistisk eller liberal sak som kommer stärkas genom att bevisa att kineserna är lika oss, olika oss, eller bör ignoreras; eller annars genom att skapa ett Kina mot ”dem” (mot de som deformerar Kina genom att anpassa det till ”deras” ideologi snarare än ”vår”). Att skriva ”för” eller ”emot”: det gamla knepet hos en hängiven militant för att behålla sin position. Det kan hjälpa, det kan kväva: vad som är förlorat är möjligheten att upptäckten av ”den andre” kan få oss att fråga oss själva om vad, här och nu, som är nytt, knappt hörbart, störande.
På din gård blommar en härlig blomma
vars vårliga prakt överglänser alla andra.
Vid hennes skönhet låder inget jordiskt.
De röda kronbladen har himmelen själv skänkt henne.
Hennes milda doft är full av friskhet
och hon ler tyst med en ädlings värdighet.
Dåraktiga flickor komma hit
för att jämföra sin egen skönhet med hennes.
Framför bronsspeglarna i de gröna gemaken
har de målat sina kinder pionröda.
Vi däremot dricka blomman till i honungssött vin.
Den glädjen är du ensam om att känna.
Vem berusar sig här och sjunger med eldig håg?
Det gör jag, Han Yü, den vilde mannen från Chu!
”Livet är ingenting annat än en stor dröm
och jag vill inte fördärva den genom möda och arbete”.
Så säger jag till mig själv och berusar mig dagligen.
Redlös föll jag ihop i porten framför min dörr
men när jag vaknar, ser jag mig undrande omkring i trädgården
där en ensam fågel sjunger bland blommorna.
Jag frågar mig själv: vilken årstid är det?
Utan uppehåll slår trasten sina drillar
och rörd av dess sång, känner jag längtan suga inom mig.
Eftersom jag har vin, fyller jag min bägare.
Högljutt sjungande, väntar jag på månens uppgång
och när sången är slut, är jag åter redlös.
Sparat under: Bloggen
Pga. flytt har jag inte haft tillgång till dator på ett tag. Den utlovade översättningen, och andra uppdateringar också för den delen, har därför dröjt. Men nu ska jag styra upp det.
